Rose fick ett lyckligt slut, men jag och Adrian hade inte lika tur.

Hej Lovers!

Det är konstigt att man kan känna sig så tom, förtvivlad och ledsen över något så irrationellt som en bok?
Jag har entusiastiskt följt vampyrserien Vampire Academy vars utgåvor har delats utt i 6 delar och för en timme sen så vände jag på den absolut sista sidan. För alltid.
Något komsikt är dock att jag köpte de två första böckerna då jag hade lite boktorka, beskrivningen verkade okej och så. Sen tog det mig ungefär 3 kapitel innan jag köpte de resterande 2 böckerna som då hade kommit ut.
Jag är förvisso inte en känsloladdad person och brukar vanligtvis inte bry mig speciellt mycket om bagateller eller sånt som kräver känslor. Men när det kommer till en bra bok. Då känner jag verkligen. Helt galet.
Det är något med det skrivna ordet som ger mig en konstig pirrande känsla, som ger mig en uppfyllande illusion om en annan dimension eller värld. Det är det skrivna ordet om något fiktivt som får mig att inse att vi är så många på denna jord. Alla med helt olika liv, känslor, tankar, funderingar och ja. You name it.


Lite känslosam blev jag nu ju, hähä.
Men jag tycker definitivt att ni ska läsa böckerna, oavsett hur ni känner inför vampyrer, för den handlar kanske ytligt om vampyrer men det är så mycket mer! (och om jag ska vara ärlig så gillar jag egentligen inte heller vampyrböcker haha!)

Vi hörs snart!

/pous

KOMMENTARER


Namn:
V.I.P?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: