Har en såndär stund när allt känns så fel. Skolan jag skulle gå i går jag inte i, pengarna jag skulle fått får jag inte, människorna som sagt att de skulle hjälpa mig kan inte längre göra just det. Känner mig nertrampad och trasig när jag äntligen borde få känna mig hel. 

 

Andra saker som också känns fel;

- att inte kunna fråga sina manliga vänner om dem vill se en film utan att det känns som om man frågat om dem vill gifta sig med en.

- att det är augusti och det ligger redan på minusfronten. 

- att jag vill ha glass för min hals bränner men om jag äter det så fryser jag (mer än jag redan gör) gånger tio sen.

- att jag vill göra något men ingenannan vill det.